patienträtt

I tidningen dagens medicin finns idag ett debattinlägg från bl a Torbjörn Larsson (direktor på ersta) där man diskuterar vikten av att öka patientens rättigheter. I dagens sjukvårds sverige är patientens rätt svag, och ptydlig och maktbalansen är till stor del till fördel för professionen och politiken. Artikelns slutsats är att man behöver skapa en tydlig lagstiftning som ger medborgaren utkrävbara rättigheter såsom exempelvis inom ramen för LSS. Men ställs emot patientens rätt att välja vårdgivare och enkelt uttryckt rösta med fötterna. Där tror jag att artikel förfsttarna tänker fel. Fördelen med att patienten kan göra reella vårdval är att man har resursen med sig, dvs vårdgivare och omsorgsgivare blir beroende av patienten/medborgaren och har därmed ett intresse av att hålla så hög kvalitet som möjligt. Om medborgaren inte är nöjd så tar man sin vårdpeng och nästsa gång nyttjar en annan omsorgsgivare. Det jämnar ut maktbalansen mellan medborgare och profession och politik. Men detta förutsätter ju också att det finns reella val att göra, dvs att det finns etableringsmöjligheter för olika vårdgivare. Därför är diskussionen om etableringtsfrihet en viktig fråga för patientens rätt. Om man som individ kan få sin rätt att få en viss omsorg prövad i domstol men sedan enbart ett alternativ (samma alternativ som avslagit din önskan om bistånd) som kan ge den så är bara en liten seger vunnen. Ska vi stärka patientens rätt måste också patienten vara viktig för vårdgivaren även i fråga om pengar.

Patientens rätt måste stärkas, det bör ske både genom bättre och tydligare lagstiftning men också ändrad maktbalans som vårdval och etableringsmöjligheter skapar förutsättningar för inom ramen för ett gemensamt finansierat välfärdssystem.