På frukten känner man trädet!

Sedan jag senast skrev före jul har debatten om Centerpartiets ideprogram sprakat, högt och lågt har blandats och det är bra med en öppen demokratiska process. Jag ska försöka bidra till debatten idag och kanske framöver med funderingar kring några saker som jag tror är särdeles viktiga.

"På frukten känner man trädet" är ett citat som jag tror är användbart för att konstruktivt granska förslaget till idéprogram. Det är ju så, vilket rört upp debatten, att förslaget innehåller ett antal konkreta ställningstaganden som jag i flera fall inte delar och då kunde man ju tänka sig att om man bara ändrar dessa så är allt frid och fröjd. Men så menar jag att det inte är. Ställningstagandena är i många fall logiska utifrån de värderingar och principiella grundläggande ställningstaganden som förslaget innehåller inledningsvis. Det betyder att om man enbart stryker ett antal ståndpunkter så ändras inte de ställningstaganden som gjorde dem möjliga. Därför behöver en revidering av förslaget ändra i premisserna.

En grundläggande fråga i detta är synen på samhället och dess olika beståndsdelar. Centerpartiet har alltid varit kritisk mot överheten oavsett om det är kapitalet eller makten företrädda av storskalig socialdemokrati. Men vi har å andra sidan alltid stått upp för en solidaritet och rättvisa som garanteras genom gemensamma åtaganden. Det är inte utan skäl Centerpartiet var det drivande partiet bakom det generella barnbidraget när det infördes på 40-talet. Vi har därför inte haft den grundläggande synen att det är fel att lösa saker på politisk väg, eller att gemensamma samhälleliga lösningar är av ondo, vilket förslaget till ideprogram andas eller uttrycker. Och det är bland annat det som gör det möjligt att komma till slutsatsen att man inte ska ha generella arbetsmarknadslagar eller att vi gemensamt ska stå för grundläggande trygghet, men egentligen inte något mer. Eller att eftersom vi inte ska stå upp för det gemensamma välfärdssamhället så kan vi driva i botten frågan om fri invandring. Något jag principiellt inte har något emot, men inte kan se förenas med en välfärdsstat eller med en arbetsmarknad med grundläggande regler i gripbar framtid. Därför måste den principiella frågan hanteras på ett annat sätt.

Jag tror att det behöver föras in ett avsnitt som handlar om vår syn på samhällets roll, som beskriver avvägningarna mellan individuella lösningar och gemensamma lösningar som är politiskt grundade.  Jag är övertygad om att om den hållbarhets idé som finns i programmet ska fungera så krävs inte mindre utan i flera fall mer gemensamma lösningar och tyvärr ibland regelverk. Jag är för ett synsätt där vi gemensamt och solidariskt markerar att vi ska som samhälle ska fungera kompensatoriskt för våra barn, vi ska säkerställa jämlik tillgång till välfärd i hela landet inte bara grundläggande trygghet. Vårt politiska projekt måste ju till skillnad från Sossar och även Moderater vara att vi tror på gemensam finansiering men individuella lösningar med stort självbestämmande för den enskilde. Det är ju det som är den geniala lösningen med LoV och som fångar båda perspektiven.

Den omarbetning som nu ska ske måste leda till att delvis andra frukter växer fram och jag tror att de mer handlar om det hållbara samhället i alla dess dimensioner och vad det betyder för utvecklingen av Sverige! Då behöver också vår syn på det gemensamma förändras!

Läs gärna Kerstin Lundgrens inlägg!